Bristen på ödmjukhet präglar vårt samhälle

ovarlagsen

Det är företagsledaren som skiter i att betala skatt. Det är debattören som glömmer källkritiken. Det är ledarskribenten som förenklar för att plocka poäng. Det är tv-tittaren som rasar över årets julvärd. Det är arbetskamraterna vid fikabordet som påstår att alla muslimer är våldtäktsmän. Men det är också männen som tafsar i skydd av nattklubbens mörker. Det är avdankade kulturministrar som hävdar att media mörkar sanningen. Det är den vanlige medborgaren som tror sig veta bättre än kommunens tjänstemän. Det är politikerna som snedvrider fakta för att vinna opinion. Och det är väljarna som i sin tur föraktar alla politiker.

Överallt, i alla led av Sveriges samhälle, manifesterar sig bristen på ödmjukhet – varje dag. Jag vill hävda att det är vår tids allvarligaste filosofiska problem. Alla vet bäst. Det här symtomet på allmännarcissism är så comme il faut att vi inte längre tar notis om den.

När miljardärer gömmer pengar i skatteparadis tar de av ren självupptagenhet sig rätten att skatteplanera sig ur ett gemensamt ansvarstagande, det som gör den svenska demokratin till ett ofrånkomligt vi. Svenska skatter är för höga, menar man, och trots att skattetrycket – hur man än vänder och vrider på det – är ett resultat av en demokratisk process, väljer man att kringgå det. Det är brist på ödmjukhet och en uppvisning i själviskhet.

När representanter för Livets hårda skola på Facebook länkar till rasistiska artiklar som är rena falsarier, och en produkt av alternativa medier, är det en avsaknad av ödmjukhet inför fakta, andra människors värde – och en brist på ödmjukhet inför en ytterst komplex kompetens som kallas för journalistik. Och när debattörer med tusentals läsare slår fast att de islamistiska terrordåden ökat lavinartat i Europa utan att ha ordentlig koll på fakta, då saknas en ödmjukhet både inför effekterna ett sådant statement har, och givetvis inför det grundläggande i att ha koll på fakta.

När TV-tittare rasar över att rollen som en gång var synonym med Arne Weise nu fylls av en ung muslimsk kvinna finns där ingen ödmjukhet inför människan Gina Darawi, men ej heller inför andra religioner, eller för den delen orsakerna bakom SVT:s tänk bakom valet av julvärd. Hon avfärdas så lättvindigt, på grund av kön och religion. Och där, vid samma fikabord, har man ju minsann hört att muslimska män våldtar. Man har köpt en bild som förmedlas via alternativa medier, som sprids på sociala medier, och det har man gjort helt utan att fråga sig: kan det verkligen stämma? Man är inte intresserad av fakta, forskning, sanning – och är därför inte ödmjuk inför den.

Samtidigt finns det bevisligen män – oavsett religion eller hudfärg – som i trängseln på dansgolvet, i skydd av mörkret, kanske påhejad av polare, hjälpt av alkoholen och bedövad av sin egen förträfflighet, tafsar på främmande kvinnor som inte har bett om att få just den handen uppkörd mellan benen. Dessa män är fega ynkryggar, som saknar all ödmjukhet inför sina medmänniskor. Paradoxalt nog är de grupperingar av grottmän som formerar medborgargarden för att skydda ”sina kvinnor” precis lika lite ödmjuka: det är bara narcissister som talar om andra människor i ägandetermer.

När sedan en före detta kulturminister går ut och påstår att medierna mörkar fakta om invandringen, påhejad av en annan kulturminister (förvisso bara på sin post i tio dagar, men ändå), då blir bristen på ödmjukhet närmast parodisk. Forskare som ägnat hela sin livsgärning åt att studera mediernas beteendemönster hittar inget fog för kritiken, och det enda de här föredettingarna stödjer sig på är några enskilda och märkligt nog namngivna journalister, och på den uppfattning de själva skapat sig trots att de fortfarande bara läser tidningar i tryckt format (inget fel i det, men det det är trots allt 2016 och en stor del av massmedia lever i dag sitt liv på nätet).

Det är dock långt ifrån bara ”eliten” (om nu paret Adelsohn hör dit) som lider av denna åkomma. Den tycks drabba oss alla. När kommunerna nu under stor press och på extremt kort tid måste bygga nya bostäder åt de flyktingar vi enligt demokratiskt fattade beslut har tagit emot och som ska få stanna hos oss, då vet alla bättre än kommunens tjänstemän. Bristen på ödmjukhet inför det faktum att de som faktiskt arbetar med de här frågorna med största sannolikhet besitter en stor kompetens och erfarenhet, den är total. Grannen som vill slippa ett flyktingboende på andra sidan gatan är plötsligt expert på dagvattennivåer, integration, folkhälsa, kriminologi och byggteknik. Mest frapperande är att de självutnämnda experterna – som kanske förvissor verkligen har på fötterna inom åtminstone något specialområde – inte inser att de med största sannolikhet inte har möjlighet att se helheten. Kommunens tjänstemän har ett större sammanhang att ta hänsyn till, medan gräsroten i all avsaknad av ödmjukhet inte ser längre än sin egen lilla tuva. Tänk om du har rätt i sak när det gäller just den lilla bubblan du lever i, men att den sanningen blir irrelevant eller saknar tyngd, i det stora sammanhanget?

Politiker som sprider propaganda om att Sverige är på väg att hamna i kris på grund av invandringen är förstås inte heller ett dugg ödmjuka inför fakta. De skiter helt enkelt i den. Å andra sidan sett finns väljaren som föraktar alla politiker bara för att de är just politiker. Bort med hela packet… de är lika goda kålsupare allihopa. Men nä, det är de ju förstås inte. Det finns bra politiker och dåliga. Att tro att alla politiker är maktmissbrukare är lika korkat som att exempelvis klumpa ihop alla muslimer eller att påstå att alla norrmän, med Breivik som bevis, är terrorister. Generaliseringar kommer som ett brev på posten när ödmjukheten saknas.

En del förändringar i vårt samhälle har kanske drivit oss i den här riktningen. I dag uppmanas vi att själva välja vilken doktor vi vill ha, vilka fonder vi vill pensionsspara i och vilken skola våra barn ska gå i. Vi förväntas veta bäst själva. Inbakat i processen finns ett belöningssystem för narcissisten: du vet själv vad som är bäst för dig. I dagarna kom forskaren Anette Nyqvist vid Stockholms Universitet ut med boken Reform and Responsibility in the Remaking of the Swedish National Pension System som bland annat skildrar ”hur pensionssystemet kan ses som ett exempel på att staten lastar över mer ansvar på medborgaren.” Och så sent som den 17 mars tog riksdagen beslut om att uppmana regeringen att ”utveckla valfriheten inom skolan, sjukvården och äldreomsorgen”.

Men hur ska vi egentligen kunna veta bäst i alla lägen? Välja kvällslektyr baserat på den smaskigaste löpsedeln är ett enkelt, och tämligen oviktigt, val. Men skola till mina barn? Jag har inga ingående kunskaper i utbildningssystem och pedagogik. Bästa sättet att förvalta mina pensionspengar? Valfrihet borde ju alltid vara något bra, men vad gör den med individen? Tänk om den gör den redan självgode till fullblodsnarcissist, medan den redan ödmjuke mest blir räddhågsen och dumförklarad?

Varför är ödmjukhet en sådan bristvara idag? Är det ett resultat av individualismens förstärkning i samhället under de senaste decennierna? Med chansen att plocka en billig men inte oviktig poäng: vet du vad, jag vet inte. Min ödmjukhet förbjuder mig att ge ett svar på frågan. Men jag är övertygad om att det är många som tror att de vet, och deras svar på denna fråga – liksom många andra – kommer att vara tvärsäkert.

Men vid närmare eftertanke: kanske är hela denna text också ett tecken på brist på ödmjukhet? Är vi alla lika goda kålsupare? Jag läste någonstans: Ödmjukhet är en märklig företeelse: i samma sekund som du tror att du är ödmjuk, har din ödmjukhet gått förlorad.

”Ödmjukhet är en personlig egenskap. En ödmjuk person har en balanserad självuppfattning och är medveten om sina begränsningar. (Wikipedia)

 

 

Trodde ni det skulle bli enkelt, svenska folket?

Syrian-refugees

I dag presenteras en undersökning från SVT/Novus där 69 procent av svenska folket uppger att de är nöjda med regeringens flyktingpolitik (ja, alltså den som gäller för närvarande – den har ju som bekant bytt skepnad). Enligt SVT är de vanligaste argumenten att ”vi kan inte hjälpa fler asylsökande på ett värdigt sätt” och att ”välfärden hotas av en för stor invandring”.

Men snälla Svensson, trodde du att det här skulle bli enkelt?

Svensken är en bekväm jävel. Vi slår oss för bröstet som humanismens försvarare och är stolta över att vara den moderna demokratins kuttersmycke. Men när det kommer till kritan är det mest snack och patetiskt lite verkstad.

Opinionen i Sverige byter riktning lika ofta som en färja mellan Gränna och Visingsö. Så fort båten är i hamn är det dags att byta riktning igen. Aldrig nöjd, liksom. Det gäller inte bara i den här frågan, utan svensk politik i allmänhet. Det som ur ett ideologiskt perspektiv borde vara omöjligt – att över en natt gå från S till SD – har blivit vardagsmat i opinionsundersökningar.

Därför är det kanske inte någon överraskning att svenskarnas åsikter om invandring och flyktingpolitik har bytt skepnad. I september 2015 – lite mer än bara halvåret sedan – var det en tredjedel som ville ta emot färre flyktingar genom att ändra dagens lagar och regler, enligt en undersökning från TNS-Sifo. I dag, när regeringen genomfört sådana åtgärder, är stödet för den politiken mer än det dubbla, 69 procent.

Den kritiske läsaren kanske nu höjer något på ögonbrynet och undrar om författaren till denna text legat under något stenblock under höst och vinter. Jag vill då bekräfta att jag gärna hade gjort det så att jag sluppit bevittna eländet, men ack nej. Självklart är jag medveten om att Sverige har utsatts för en enorm ström av asylsökande. Men enär jag inte befunnit mig under en sten har jag också noterat hur lättvindigt vår humanitära inställning till människor på flykt förändrats. Att prata om volymer var något som tidigare fick somliga ministrar att framstå som kräkfärdiga av indignation – nu talar samma makthavare inte i några andra termer. Tove Lifvendahl på SvD har skrivit en magnifik ledartext på just detta tema (läs!).

Det är inte tu tal om annat: utmaningen är redan i nuläget jättestor och den ansträngning vi skulle ha kunnat stå inför, om inte regeringen hade lagt i backen, torde ha blivit massiv. Men där är vi nu inte. För vi har pumpats fulla av en beskrivning av Sverige som ett land på gränsen till misär, ett samhälle på väg in djup kris, ett offer för den berömda systemkollapsen. ”Vi står inför en välfärdskollaps, en systemkollaps,” sa Jimmie Åkesson (SD) i oktober 2015. Några veckor senare hakade Anna Kinberg Batra (M) på: ”Om man inte agerar, väntar någon form av systemkollaps.……”

Och så där har det hållt på. Trots att det finns massvis av forskning som visar att ett generöst flyktingmottagande på sikt skulle gagna svensk ekonomi, menar svensken på att det håller på att gå åt skogen. Trots att ekonomin snurrar på i högvarv, pratar politikerna om en välfärd som riskerar gå om intet. Trots att BRÅ:s statistik visar på att brottsligheten minskar i Sverige – exempelvis antalet våldtäkter som minskade under 2015 i bjärt kontrast till rapefugee-retoriken från rasisthåll – tycks medelsvensson köpa att vi lever i ett allt mer otryggt samhälle.

Men jag frågar mig då i all ödmjukhet: när Sveriges breda majoritet för bara ett halvår sedan slog sig för bröstet och med Fredrik Reinfeldts legendariska tal om öppna hjärtan också ville öppna våra gränser, var svensken då så naiv att man trodde detta kunde ske utan ansträngning? Eller är det så beklagligt att detta är svenskens sanna lynne: självklart ska vi hjälpa, bara det inte kostar mig något. Här i Göteborg ser vi det överallt: jag är absolut inte rasist, jag tycker absolut att vi ska hjälpa människor i nöd, men du förstår att precis här där jag bor, där finns det inte plats.

När regering stöttad av i stort sett hela riksdagen (förutom en och annan nedtystad miljöpartist, ett gäng välartade centerpartister och en förbannad men alldeles för uddlös Jonas Sjöstedt) nu hävdar att vi 1) måste kunna ta emot flyktingar med värdighet och 2) måste göra det utan att vår välfärd hotas, då känns argumentationen på något sätt utan proportioner. Svar på fråga 1) Flyktingar som flyr ett krig blir de facto mottagna med värdighet om de räddas från döden. Svar på fråga 2) Vår välfärd hotas inte mer av några flyktingar än den har gjorts av en Alliansregering som konsekvent monterat ner våra trygghetssystem.

Den här texten färgas i detta slag av min politiska övertygelse, take it or leave it. Men varför är det inte någon som ens har knystat en tanke om att använda skattesatsen för att finansiera ett fungerande, generöst och humant flyktingmottagande? Kan vi inte allihop tänka oss att betala, låt säg, en hundring mer i månaden under ett års tid, för att se till att fixa det här? En punktskatt i tolv månader. Skattefobiker slår förstås bakut direkt, det förstår jag, men varför finns inte ens denna tämligen enkla lösning på bordet? Naturligtvis för att ett sådant förslag skulle kunna självantända vilket parti som helst. Det är ingen som vågar.

I oktober i fjol presenterade EU-kommissionen en rapport som visade att svenskarna är mest öppna i EU för att ha en arbetskompis som tillhör en ickesvensk etnisk grupp eller ett barn som blir tillsammans med en person som exempelvis är av asiatiskt eller romskt ursprung. Svenskarna låg också i topp när det gäller acceptans gentemot religiösa minoriteter. Av alla EU-länder är Sverige också det som är mest öppet för att välja in en person ur en etnisk minoritet på ”den högsta valbara positionen”, det vill säga statsministerposten. Fyra av fem uppgav att de skulle vara bekväma med en statsminister med utländskt påbrå.

Jag undrar i mitt stilla sinne vad en sådan undersökning skulle ge för resultat idag. Och jag trodde aldrig att jag skulle säga det, men Fredrik Reinfeldt, jag saknar dig. Nu, mer än någonsin, behövs dina ord om att öppna våra hjärtan, men även våra plånböcker. Vi kan så in i helvete mycket bättre än det här.

 

 

Trendbrott: högerpartier får mest utrymme i pressen

minlopsedelDet har skett ett mycket intressant trendbrott i svensk press. För första gången på åtminstone 20 år skriver tidningarna mer om högerpartierna än om vänsterblocket.

Det är en vanlig bild att våra dagstidningar är vänstervridna. ”Gammelmedia” etiketteras ofta som pk-vänster eller vänstermedia. Det finns mer eller mindre trovärdiga undersökningar som visar att svenskarna uppfattar media som präglat av ett vänsterperspektiv, och journalistkåren är dokumenterat mer röd än blå vad gäller partisympatier.

Men sedan något år tillbaka är det ändå våra borgerliga partier (aka Alliansen) som får störst exponering i svensk press. Det betyder inte att media är ”vriden” åt ena eller andra hållet, men det är helt klart en indikation på vilka partier som får störst uppmärksamhet i pressen – på gott eller ont. Vi ser idag en lägre andel artiklar i tidningarna som omnämner något av de tre partierna i det rödgröna blocket.

Ser man detta i ett historiskt perspektiv är denna förändring närmast revolutionerande, då s, v och mp varit dominerande under åtminstone två decennier – oavsett om man befunnit sig i regering eller opposition. Om man dessutom väljer att kategorisera Sverigedemokraterna som ett högerparti (partiet har ju trots allt anmält sig som frivillig M-partner), då är högerdominansen i svensk press numer kraftig.

Jag har gått igenom Mediearkivets databas som samlar artiklar från över 700 svenska tryckta dagstidningar, vilket ska motsvara 95 procent av den totala dagspressupplagan i Sverige. Genom att söka på de olika partiernas namn och ställa deras resultat i relation till varandra har jag fått fram procentsiffror som jag döpt till täckningsgrad i svensk press. Jag har även jämfört de siffrorna med opinionssiffror från TNS/SIFO.

blocken

Trendbrott: ungefär i samband med Decemberöverenskommelsen började svensk press skriva mer om Alliansen än om vänsterpartierna. Källa: Mediearkivet.

Undersökningen, som sträcker sig från 1996 och framåt, visar att vänsterblocket dominerat i våra dagstidningar ända fram till i fjol. Före 2015 var det Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet som tillsammans stod för majoriteten av omnämnandena i i våra tidningar. År 2000 var dominansen som störst då vänsterblocket stod för nästan 60% av träffarna i Mediearkivet – det var också då som Vänsterpartiet åtnjöt effekterna av Gudrun Schymans popularitet.

Nu, under de två första två månaderna av 2016, är det istället högerblocket som är störst, med 45 procent i jämförelse med vänsterns 40 procent. Moderaterna har sedan 2014, då partiet förlorade valet och småningom bytte ledare till Anna Kinberg Batra, förbättrat täckningsgraden med fem procentenheter och ligger nu på drygt 20 procent. Sedan Stefan Löfvén tillträdde som S-ledare 2012 har hans parti backat från nära 29 procent till 20 procent i år.

En annan viktig aktör i sammanhanget är förstås Sverigedemokraterna. SD ingår inte i högerblocket i min kategorisering (grafen ovan), men väljer man att se SD som ett högerparti, är alltså högerblockets dominans ännu större: med SDs 14 procent i täckningsgrad hamnar i sådana fall högerblocket på totalt nästa 60 procent i februari 2016.

Det är spännande att notera att SD vid ett antal tillfällen varit det mest omskrivna partiet av alla – i december 2014 låg SD till exempel högst, med en högre andel artiklar än både S eller M. Just i samband med Decemberöverenskommelsen 2014 förekom SD i 26 procent av de artiklar som handlade om något politiskt parti, medan siffran för S var 19 procent och för M 15 procent. Man kanske kan dra en försiktig slutsats: den stora mediavinnaren på Decemberöverenskommelsen var Sverigedemokraterna.

partierna

Partiernas andel av omnämnanden i svensk press 1996-2016, helårssiffror. Källa: Mediearkivet.

Om man jämför täckningsgraden i dagspress med de faktiska opinionssiffrorna växer ett antal mönster fram. Generellt sett kan man se att media har en tendens att jämna ut förhållandena något – antalet artiklar om ett parti speglar inte med självklarhet hur opinionen ser ut. Stora partier (Socialdemokraterna och Moderaterna) har en lägre täckningsgrad i dagspressen jämfört med opinionsstödet – medan det skrivs proportionerligt mer om de mindre partierna. Här är exempelvis Liberalerna, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna framgångsrika. Graferna nedan illustrerar också tydligt att händelser som byte av partinamn eller partiledare förstås ger en ökad andel tidningsartiklar.

l

vkd

Den här statistiken framräknad ur Mediearkivet ger inget svar på huruvida svensk press är ”högervriden” eller ”vänstervriden”. En sådan värdering beror ju också på vad som skrivs, och hur. Vinkel, negativ eller positiv. Jag tror för egen del att det måste vara mycket svårt att göra en sådan analys eftersom den blir beroende av subjektivitet. Min mätning ger däremot en objektiv bild av hur stor exponering de olika partierna får i svensk press, och då talar de ett ganska tydligt språk.

Den riktigt intressanta frågan blir då: är det pressen som har börjat följa opinionen, eller är det opinionen som följer pressen? Förr skrev svensk press mest om Socialdemokraterna oavsett vilka vindar som blåste i opinionen – nu är det faktiskt Moderaterna som är största parti i pressen, precis som i opinionsmätningarna.

opinionvspress

Täckningsgrad i svensk press vs opinionssiffror från TNS/SIFO, februari 2016. Källa: Mediearkivet och TNS/SIFO.

 

 

Dagstidningarna allt vanligare inslag i riksdagsdebatten – på gott och ont?

partiledardebatt-0999

Liberalernas Jan Björklund vid partiledardebatten den 13 januari i år – med Dagens Nyheter som referens. Foto: Melker Dahlstrand/Riksdagen.

Jag lider av en fascination för riksdagsdebatter. Jag kan enkelt fördriva en VAB-förmiddag med riksdagskammaren i ena ögonvrån och barnkammaren i den andra. Medan jag torkar snor och kollar febern får jag njuta av hur spännande diskussioner om viktiga saker avlöser varandra, studera retoriska balansakter och se ideologiska skillnader blottläggas. Jag hejar på de mina, och kastar låtsastomater på dem jag föraktar. Vad är urvattnad mello i jämförelse med underhållningsvärdet i en fet debatt om arbetsmarknadspolitik?

Och svensk demokrati är fantastisk. Visste du att alla riksdagens protokoll från 1971 och framåt finns utlagda på riksdagens hemsida?  Här finns allt som sägs i kammaren nedskrivet – protokollen publiceras ungefär sex timmar efter att dagens sista debatt i kammaren är slut. Sökfunktionen gör det möjligt att söka på vad man vill, och ta del av debatter och beslut i alla ärenden. Själv föddes jag 1971. Här finns alltså all svensk rikspolitik under hela min levnad dokumenterad. Snacka om transparens.

På sistone har jag noterat att det inte är ovanligt att svenska riksdagspolitiker i talarstolen refererar till dagstidningar i debatterna. Man läste i tidningen att, och i dag skriver Dagens Nyheter det och det. Däremot är det sällan jag hör någon referera till forskningsrapporter eller doktorsavhandlingar. Jag funderar i mitt stilla sinne: är detta en illustration av vår tids förskjutning mot populism, och är det ett bevis på att medierna faktiskt får allt större makt? Det som dagstidningarna väljer att skriva om, är det också det som våra politiker diskuterar i riksdagens kammare?

Triggad av nyfikenhet gjorde jag en enkel liten studie, möjliggjord av riksdagens fantastiska databas över protokoll. Hur ofta omnämns våra tio största universitet i riksdagens kammare – och hur ofta omnämns våra tio största dagstidningar?

Vissa reservationer är förstås på sin plats – till viss del kan ju Göteborgs Universitet eller Sydsvenska Dagbladet omnämnas i riksdagen i någon annan egenskap än faktakälla, men det troligaste torde ändå vara att en dagstidning omnämns av en politiker i första hand för att vederbörande tagit del av något som är värt att referera till.

Min lilla undersökning visar att dagstidningarna omnämns betydligt oftare än universiteten i riksdagens kammare. Under riksdagsåret 2014/2015 förekom någon av våra tio största dagstidningar i protokollen inte mindre än 225 gånger, att jämföra med 71 omnämnanden av våra tio största universitet. Under de senaste fem åren har antalet omnämnanden av dagstidningar ökat stadigt, medan universiteten i fjol noterade den lägsta siffran under den senaste tioårsperioden. Nämnas skall dock att medan trenden för dagstidningarna är mer tydlig, fluktuerar siffrorna för universiteten mer från år till år.

Man kan också notera att Dagens Nyheter är oerhört dominant i jämförelse med övriga dagstidningar, med stor sannolikhet beroende på den tyngd som DN Debatt har. Samtidigt betyder detta att DN:s debattredaktörer – som bestämmer vad som är tillräckligt viktigt för att publiceras – torde ha en ganska stor makt? Så sent som i förra veckan tog en del av riksdagens frågestund avstamp i en DN Debatt-artikel kring frågan om snabbare hantering av bygglovsärenden.

Visst. Man kan faktiskt ställa frågan: och vaddådå? En sådan här liten statistisk studie kanske inte bevisar ett skvatt – kanske är det bara en kuriositet. Men tänk om det inte är det. Tänk om det är ett symtom. Tänk om vi faktiskt har fog för att fundera över hur våra politiker bildar sig sin verklighetsuppfattning – bygger den allt mer på vad tidningarna väljer att skriva om, snarare än vad den akademiska forskarvärlden har att erbjuda?

Jag slänger ut frågan, för jag har inte något svar. Men nog tål det att funderas på?

tidsserie

Antal omnämnanden av våra tio största dagstidningar respektive våra tio största universitet i riksdagens kammare. Källa: Riksdagen

tidningar_traffar

Antal omnämnanden av våra tio största dagstidningar i riksdagens kammare. Källa: Riksdagen

 

 

Nej, tidningarna mörkar inte grova brott

conspiracy”Gammelmedia” har på sistone fått utstå mycket kritik. Bara ordet doftar förakt och misstro. Som att det är något omodernt, som inte hänger med i tiden, och kanske inte längre bryr sig, eller rent av börjat få tomtar på loftet.

Med den ack så förföriska konspirationsteorin som främsta vapen hävdar företrädare för ”nymedia” (som vi väl i konsekvensens namn får kalla det) och åsiktsmaskiner på sociala medier att tidningarna mörkar brottsstatistiken. Vi medborgare får inte veta allt som händer, eftersom medierna medvetet väljer bort att skriva om vissa typer av brottslighet. Nu i dessa tider är detta kapitel särskilt känsligt eftersom vi ju alla vet (öppna ögonen och ta bort skygglapparna om du inte fattat!) att brottsligheten ökar i samband med ökad invandring.

Den nakna sanningen fängslar inte människorna hälften så mycket som lätt beslöjade halvsanningar, sa Jean Cocteau. Teorier är en sak, fakta än annan. Och vem gillar inte Capricorn One? Det är en eggande tanke att månlandningen bara var en bluff. Men det är ju bara en teori. Och så är det också med svartmålningen av gammelmedia. För om man jämför brottsstatistiken med vad som skrivs, så verkar det inte som att tidningarna mörkar några allvarliga brott, åtminstone inte sett till det stora hela. Snarare tvärtom.

Jag har jämfört statistik över anmälda brott från BRÅ för över 20 olika brottstyper med antalet tidningsartiklar där dessa brott förekommer i Mediearkivets databas över svensk tryckt press. Studien hade kanske inte klarat en granskning från Vetenskapsrådet, men den ger en intressant fingervisning om hur det faktiskt ligger till. Störst reservation får man ha inför det faktum att tidningarna ju skriver om de brott som sker utanför landets gränser också. Så förfinad är inte min statistik. Men ändå.

Vissa typer av brott får fler rubriker i tidningarna, ställt i relation till hur vanliga brotten egentligen är. Grövre brott som mordförsök, misshandel, våldtäkt och rån står för drygt 25 procent av brottstyperna 2015 i undersökningen, men utgör drygt 44 procent av träffarna i Mediearkivet under samma år. Ser man bakåt i tiden är situationen densamma: det skrivs helt enkelt mer om grova brott proportionerligt, och om man väger in att det också är den typen av utrikes brott som lättast hamnar i våra svenska spalter också, så är siffran är kanske inte svårförklarlig.

Men en mörkning av medierna när det gäller grov brottslighet som mordförsök, misshandel och våldtäkt? Nej, inte ens om man tänker bort andelen utrikesnyheter som förekommer i statistiken känns det som en rimlig teori. Enligt en färsk studie från Institutet för Mediestudier utgörs endast 29 procent av tidningarnas nyheter av internationella (utrikes) nyheter, medan resten handlar om lokala, regionala eller nationella nyheter.

Det är svårt att bortse från att våldtäkter utgör 1,57 procent i den här statistiken (observera: alltså i förhållande till de andra brottstyperna i just den här sammanställningen och inget annat) men 8,31 procent i tidningsartiklarna. Det ser knappast ut som att tidningarna mörkar denna brottstyp, snarare tvärtom. Likadant är det med misshandel och rån.

Datorbedrägerier, skattebrott och bluffakturor däremot: nymedia alert! Där ”mörkas” det av medierna så det står härliga till…

brottstat

Källor: BRÅ och Mediearkivet

 

 

* ) BRÅ-statistiken över anmälda brott 2015 är ännu preliminär.

Politik har blivit som hönan och ägget

egg

Nu skålar vi för Sverigedemokraternas tillbakagång i opinionen, första steget bakåt sedan 2012. Det är en utveckling som det ska hurras för, oavsett orsak. Men frågan infinner sig ändå: spelar det egentligen någon roll vilket parti som plockar poäng på populistiska utspel där flyktingar hamnar i skottgluggen?

Helt överraskande är det inte att SD tappar i popularitet – under den senaste tiden har partiet varit tämligen osynligt, trots att de borde ha en rejäl field day ”tack vare” den så kallade flyktingkrisen. Men på sistone har Moderaterna i det ena signalpolitiska utspelet efter det andra tydligt strävat efter att ta kommandot kring flyktingfrågan och invandringspolitiken.

Anna Kinberg Batra har knäckt ”SD-koden”, skriver Göran Eriksson i Svenska Dagbladet i en analys som väcker en hel del tankar. Att Moderaterna enligt den senaste undersökningen nu lockar fler potentiella väljare från SD genom att lägga fram förslag som har samma unkna doft som SD-politiken, är då trendbrottet i opinionsmätningarna verkligen så mycket att skåla för?

Populism är populism oavsett från vilket parti det kommer. I min bok är det inte någon framgång att Nya Moderaterna har övergivit sin flyktingliberala linje och i stället försöker locka väljare genom en kappvändarpolitik som går stick i stäv med tidigare inriktning. ”Den som vill vinna väljare måste lyssna på opinionen – och vara beredd att byta ut sin politik,” skriver Göran Eriksson.

Men var hamnar vi om alla partier blir lika lyhörda för ”opinionen” som Moderaterna, och varför är det förresten just den delen av ”opinionen” (den som med faktaresistent känslokompass busenkelt påeldats av svartvit SD-retorik) som Kinberg Batra vill vinna? Det har varit lika intressant som beklämmande att se ledande Moderater nu använda samma språk som SD.

 

”Vi befinner oss i en situation som är fullständigt ohållbar. Vi står inför en välfärdskollaps, en systemkollaps.” – Jimmie Åkesson (SD), 11 oktober 2015 

”Om man inte agerar, väntar någon form av systemkollaps.……” – Anna Kinberg Batra (M), 9 november 2015 

 

Det blir lite som hönan och ägget med politiken. Vad kommer först: partiets ideologi eller väljarnas strömningar? Är det vi som väljer parti eller partiet som väljer väljarna? Naturligtvis borde det vara det förstnämnda.

Partipolitik är därför en balansakt: hur för du en politik som fångar upp tendenser bland väljarna samtidigt som du ger akt på kärnan i partiets idé, alltså själva ideologin? Risken för ett moment 22 är uppenbar när cirkeln sluts mellan partipolitik och opinion. Hur kan det egentligen vara möjligt att ett parti ena dagen kan ha en partiledare som förespråkar en mycket liberal flyktingpolitik med öppna hjärtan, och den andra dagen en ny partiledare som vill stänga gränser och ”skärpa migrationspolitiken”?

Jo, jag vet att vi upplever vår tids största flyktingkris. Viss följsamhet i politiken måste finnas, men framförallt måste den finnas i form av regeringsduglighet och handlingskraft. Oppositionen borde kunna kosta på sig att hålla fast starkare vid ideologi och långsiktigt tänkande än en regering som trots allt har på sitt ansvar att faktiskt ratta en mycket pressad situation varje dag.

Eller nej, förresten. Alla partier – naturligtvis även de i regeringsställning – borde ta större ansvar för att stå upp för sin grundideologi. Annars urvattnas på sikt politiken och blir bara en sluten cirkel av populism, en grumlig äggtoddy. Hönan, ägget, hönan, ägget, hönan, ägget…

Liten recap om moderat flyktingpopulism:

  • Moderaterna föreslog tillfälliga gränskontroller och att flyktingar som kommer via ett annat EU-land utan att registrera sig som asylsökande där ska nekas inresa i Sverige.
  • Flyktingar med tidsbegränsade uppehållstillstånd ska inte automatiskt få tillgång till olika välfärdstjänster.
  • Migrationsverket ska ha egna läkare som gör åldersbedömningar, något som kritiserats för att vara rättsosäkert och en stor risk för barnen.
  • Man vill att invandrare ska jobba heltid men bara få lön för 60 procents arbete, ett ”systematiskt utnyttjande”enligt LO.
  • Personer utan svenskt medborgarskap ska kunna utvisas även om brottet bara leder till ett fängelsestraff på mellan sex och tolv månader.

101 skäl till varför det inte går åt helvete

foliehatt

Svensk foliehatt.

Systemkollaps. Kris. Det går åt helvete.

Det är nattsvart retorik som dominerar ordflödet från ”invandringskritiskt” håll, och detta framförallt i kommentarsfält och i sociala medier, men också i den offentliga debatten. Vi måste öppna ögonen, och se sanningen bakom de dimridåer som politiker och media i maskopi lägger ut för att säkerställa att Sverige snabbast möjligt kan bli islamiserat, ”våra kvinnor” våldtagna och våra barn överfallna av utlänningar.

Men. Det. Är. Ju. Inte. Så.

Konspirationsteorier, selektiv varseblivning och personanpassat medieflöde är så vanligt idag att vi nästan börjat vänja oss. Men jag tror tendensen är farligare än man tror. Den föder rädsla, och vad rädsla gör med människor vet alla som diggar Yoda. Till slut leder det till lidande. Det skrämmer mig att vi har väljare som – utan att ens vara medvetna om det – bär blågul foliehatt och kommer att lägga sin röst baserat på en skev, falsk verklighetsbild.

Forskning och statistik. Fakta och kunskap. Nänä, det där tror jag inte på, hör man ibland. Ge dig ut i verkligheten istället. Tilltron till de instanser som förser oss med fakta är på bottennivå bland de här grupperna, trots att våra myndigheter i grunden agerar på demokratiskt mandat från folket. Med en lätt hårdragen filosofisk vinkling betyder det att tilltron på demokratin bland somliga helt enkelt inte längre existerar. Vad det beror på måste vi naturligtvis diskutera.

Men det måste vara värt ett försök ändå. Jag bestämde mig för att hitta över 100 orsaker till varför det inte går åt helvete, varför vi inte befinner oss i en systemkollaps och varför det inte är någon kris i Svea Rike. Därmed inte sagt att vi inte står inför stora utmaningar framförallt inom integrationsområdet. Och verkligheten är inte svart eller vit. Naturligtvis finns det även statistik som pekar på negativa trender inom en del områden. Vi blir till exempel allt fetare. Antalet databedrägerier ökar. Svenska skolbarn har det allt tuffare. Vi ligger efter med bostadsbyggandet.

Men det är många och viktiga saker som går åt rätt håll. Så, som motvikt till all annan propagandan: här är hela listan (som det brukar heta i kvällspressen).

1. Tryggheten ökar. Andelen personer som känner sig otrygga när de går ut ensamma sent på kvällen i det egna bostadsområdet har minskat från 21 procent 2006 till 15 procent 2015. Minskningen gäller både män och kvinnor. (BRÅ – Nationella Trygghetsundersökningen, sid 9 och 88)

2. Svenskarna nöjdast med ekonomin. Svenskarna är klart positivast av alla inom EU när det gäller de senaste två årens ekonomiska utveckling. Drygt hälften, 53 procent, av svenska folket anser att den finansiella situationen för hushållen blivit bättre under de senaste två åren. Svenskarna ligger långt före tvåan i mätningen, Storbritannien, där andelen är 44 procent. En annan undersökning visar att Stockholm är den av alla huvudstäder i EU som har störst andel hushåll (nio av tio) som är nöjda med sin ekonomiska situation.  (Europaportalen) / (”Quality of Life in European Cities 2015” sid 157  / EU-kommissionen)

3. Vår psykiska hälsa blir bättre. Andelen svenskar (16-84 år) som uppger att de har ett nedsatt psykiskt välbefinnande eller lider av ångest har minskat under de senaste tio åren. 40 procent uppgav sig lida av ångest eller svår ångest 2004, att jämföra med 34 procent 2015. (Folkhälsomyndigheten – skärmdump)

4. Fattigdomen minskar. Andelen svenskar som lider av materiell fattigdom är mindre. 2014 var siffran 3,2 procent – 2008 4,6. Det är lägst siffra i hela EU. (SCB)

5. Starka indikatorer i ekonomin. ”Stämningsläget i ekonomin höjdes under januari”, skriver Ekonomifakta.se och pekar på att tre indikatorer i den månatliga rapporten Läget i ekonomin gått från bedömningen neutral till stark. Tillväxten är starkare än normalt, och det är tillverkningsindustrin som står för det största lyftet. (Ekonomifakta)

6. Färre har ekonomiska problem. 4,6 procent av svenskarna drogs med ekonomiska problem under 2014 att jämföra med 6,4 procent 2008. Annan statistisk visar att svenskarna 16-84 mer sällan upplever ekonomiska kriser (19 procent 2004, 12 procent 2015) eller ”saknar kontantmarginal” (24 procent 2004, 16 procent 2015). (SCB –skärmdump) / (Folkhälsomyndigheten – skärmdump)

7. Vi är rikare än någonsin. Hushållens disponibla inkomster har aldrig varit så höga i Sverige som nu. Per capita låg siffran 2014 på 195900 kronor (inflationsjusterad). För tio år sedan var siffran 152100 kronor – en ökning med nästan 29 procent. (Ekonomifakta)

8. Stockholmarna tryggast. Stockholm är den huvudstad i Europa som upplevs som säkrast av sina innevånare. 96 procent av stockholmarna uppger att de känner sig säkra i sitt närområde, enligt purfärska undersökningen ”Quality of Life in European Cities”. I samma undersökning ligger Stockholm även i topp av alla huvudstäder när det gäller hur mycket man generellt litar på sina medmänniskor i grannskapet. (”Quality of Life in European Cities 2015” sid 95 / EU-kommissionen)

9. Färre misshandlas och hotas. Även om antalet anmälda brott i Sverige ökar totalt sett (under 2015 handlar ökningen främst om bedrägerier och skadegörelse), har antalet svenskar som utsätts för misshandel, hot, personrån eller trakasserier minskat med över 50 000 personer/år under de senaste tio åren. 11,3 procent av svenskarna utsattes 2014 för ”brott mot enskild person” jämfört med 2005 då den låg på 13,1 procent. Största minskningen av misshandelsfall ses i gruppen unga män (16-24 år), från 11 procent till 4,8!  (BRÅ – Nationella Trygghetsundersökningen, sid 34 och tabell 3B:1)

10. Färre våldtäkter anmäls. Antalet anmälda våldtäkter per capita var 2015 nere på den lägsta siffran sedan 2008. I fjol minskade också antalet anmälda sexualbrott generellt jämfört med 2014. (BRÅ – skärmdump / skärmdump)

11. Mer kvinnofrid. Antalet anmälda fall av grov kvinnofridskränkning per capita var under 2015 det lägsta sedan 2002. (BRÅ – skärmdump)

12. Stölderna minskar. 9,1 procent av hushållen utsattes 2014 för bilstöld, stöld ur eller från fordon, cykelstöld eller bostadsinbrott. 2006 låg den siffran på 12,6 procent. Ser man det över ännu längre tid är minskningen kraftig – vi ser en halvering av antalet anmälda inbrottsstölder per capita från 1990 till 2015!  (BRÅ – Nationella Trygghetsundersökningen, sid 8) / (BRÅ – skärmdump)

13. Vår produktivitet ökar. Under 2015 fick det svenska näringslivet ut rekordmycket pengar per arbetad timme – ett mått på effektiviteten i produktionen. Under tredje kvartalet 2015 var siffran rekordhöga 516,2 kronor/arbetad timme. (Ekonomifakta)

14. Få i utanförskap. Det populära begreppet utanförskap har använts flitigt i den politiska debatten under det senaste decenniet. Men Sverige är tillsammans med Island och Schweiz det land som har minst andel befolkning som står utanför arbetskraften i åldrarna 15-64 år och siffran har sjunkit kontinuerligt under de senaste åren, från 21,3 procent 2005 till 18,5 procent 2014. (Eurostat – PDF)

15. Stockholms rykte bäst i Europa. Med undantag för Sydney och Melbourne är Stockholm den stad i världen som har bäst rykte internationellt, enligt 2015 års upplaga av världens största studie i ämnet, Reputation Institute’s City RepTrak. Det är värt att notera att Stockholm året före låg utanför topp 10. Konsultfirman listar också Sverige som det land i världen som har tredje bäst rykte, efter Kanada och Norge. (Reputation Institute / 2)

16. Allt färre rånas. Antalet anmälningar om rån eller grovt rån var 2015 nere på 87 per 100 000 invånare, vilket är en minskning med drygt 16 procent sedan 2005. (BRÅ –  skärmdump)

17. Färre kränks. Andelen som utsätts för kränkande bemötande eller behandling har minskat från 28 till 19 procent sedan 2004. (Folkhälsomyndigheten – skärmdump)

18. Minskad oro. De svenskar som oroar sig i stor utsträckning för brottsligheten i samhället utgjorde 29 procent 2006 och 22 procent 2015. (BRÅ – Nationella Trygghetsundersökningen, sid 9)

19. Förtroendet för media ökar. Trots högröstat missnöje och kritik mot ”gammelmedia” i många sociala medier ökar befolkningens förtroende för radio, tv och dagspress. Enligt den senaste SOM-undersökningen var förtroendet för svensk massmedia 2014 på den högsta nivån sedan år 2000. (SOM-institutet)

20. Fler litar på polisen och domstolarna. Andelen som har stort förtroende för den svenska polisen har ökat med tio procentenheter från 55 2006 till 65 procent 2015. Likaså är det fler som har stort förtroende för våra domstolar – 2006 var det 43 procent, i fjol 53 procent. (BRÅ – Nationella Trygghetsundersökningen, sid 10)

21. Ungdomsbrottsligheten minskar. Antalet ungdomar (15-24 år) som lagförs för brott minskar och det ganska kraftigt. År 2013 var antalet lagföringsbeslut i åldersgruppen 15-24 år i riket 38 139. År 2011 var antalet 45 090. (Ung i dag)

22. Svenskar mest öppna mot minoriteter. Enligt EU-kommissionens ”Eurobarometer” är svenskarna mest öppna i EU för att ha en arbetskompis som tillhör en ickesvensk etnisk grupp eller ett barn som blir tillsammans med en person som exempelvis är av asiatiskt eller romskt ursprung. Svenskarna ligger också i topp när det gäller acceptans gentemot religiösa minoriteter (muslimer, buddhister eller judar). Av alla EU-länder är Sverige också det som är mest öppet för att välja in en person ur en etnisk minoritet på ”den högsta valbara positionen”, det vill säga statsministerposten. Fyra av fem uppger att de skulle vara bekväma med en statsminister med utländskt påbrå. Den siffran har för övrigt ökat med fem procent sedan 2012. (Eurobarometer 437 sid 20, 22, 24, 34, 36 / EU-kommissionen)

23. Sverige bäst på gay rights. Av alla länder i EU har Sverige den största andelen invånare som skriver under på att det inte ”är något fel på en sexuell relation mellan två personer av samma kön”. 93 procent av oss tycker så. Att jämföra till exempel med vårt grannland, Finland, där bara 71 procent är av denna åsikt. (Eurobarometer 437 sid 50 / EU-kommissionen)

24. Segregationen minskar. Jo, faktiskt – åtminstone enligt de senaste forskarrönen och indikationer från SCB. Segregationen mellan infödda svenskar och utomeuropeiskt födda har inte ökat utan minskat under de senaste decennierna, enligt Bo Malmberg, professor i geografi vid Stockholms universitet. Samtidigt talar SCB i sin rapport ”Integration – med fokus på 15 stadsdelar” om flera positiva tendenser. Mer än hälften av befolkningen i de undersökta områdena är utrikes födda och åtta av tio invånare har utländsk bakgrund: ”trenden med minskad gymnasiebehörighet har avstannat i stadsdelarna de senaste åren” och ”andelen män som förvärvsarbetar har ökat i elva av femton stadsdelar och andelen förvärvsarbetande kvinnor har ökat i nio av femton stadsdelar sedan slutet av 1990-talet.” (SCB) / (Dagens Nyheter)

25. Vi bor mer rymligt. Mellan 2013 och 2014 minskade trångboddheten bland svenskarna samtidigt som fler åtnjöt ”hög utrymmesstandard” (att en boende har  fler än ett rum att utnyttja förutom kök och vardagsrum). (SCB – skärmdump)

26. Vi bor billigare (förenklat uttryckt). Andelen svenskar som lägger över 40% av sin disponibla inkomst på sitt boende minskar. 2009 låg siffran på 9,6 procent, 2014 på 7,8. Under de senaste tre månaderna har också bopriserna sjunkit i storstäderna. (SCB) / (Dagens Industri)

27. Vi bor bättre. Allt färre svenskar bor i bostäder med läckande tak, sprickor i fönstret eller trasiga väggar. 2011 uppgav 8,4 procent att man hade sådana problem – 2014 var siffran 7,3. (SCB skärmdump)

28. Allt fler unga har eget boende. Enligt en undersökning gjord av Nordea har allt fler unga svenskar nu ett eget boende. Bland 18-21-åringarna var det vid den senaste undersökningen 54 procent som bodde kvar hemma, att jämföra med 67 procent året före. (Nordea)

29. Vi mår bättre. Naturligtvis ett stort statistikområde med många variabler, men andelen som uppger att de har ett ”gott hälsotillstånd” ökar (78 procent 2008, 80,2 procent 2013), samtidigt som andelen som lider av ”dåligt hälsotillstånd” minskar under samma period (5,7 procent mot 4,7 procent). (SCB – skärmdump)

30. Vi litar mer på varandra. SOM-institutet mäter ”mellanmänsklig tillit”: går det att lita på människor i allmänhet eller inte? Andelen svarande som uppger att man känner hög tillit till andra människor var rekordhög 2014: 61 procent. (SOM-institutet)

31. Färre begår självmord. Sett över längre tid har antalet självmord i Sverige minskat kraftigt. Antalet självmord per 100 000 invånare 2014 var 19 att jämföra med 33 1980.   (Karolinska Institutet)

32. Svenskarna bäst pålästa. I en undersökning som mäter vad folk tror jämfört med vad som är fakta får svenskarna bäst resultat totalt av de 14 jämförda länderna (i andra änden av listan ligger Italien och USA). Frågeställningarna rör exempelvis tonårsgraviditeter, hur stor del av befolkningen som är invandrare och hur stor arbetslösheten är. (Ipsos MORI)

33. Färre dör i hjärtinfarkt. Andelen som dör efter akut hjärtinfarkt har minskat drastiskt under de senaste 20 åren. Dödligheten bland drabbade män 1994 låg på 40 procent men 2014 på 25 procent. Antalet som drabbas av akut hjärtinfarkt minskar också med cirka 27 procent under samma 20-årsperiod. (Socialstyrelsen)

34. Cancern tar färre liv. Dödligheten i cancer totalt sett har sjunkit kontinuerligt under de senaste tio åren. Den positiva trenden gäller inte alla cancerformer, men exempelvis bröstcancer var före år 2005 den cancerform som orsakade flest dödsfall bland kvinnor, men har sedan dess visat en nedåtgående trend, liksom prostatacancer och lungcancer bland männen.  (Socialstyrelsen – diagram)

35. Färre dör i aids. Antalet dödsfall orsakade av aids sjunker. 1997 dog 47 i sjukdomen, 2014 låg siffran på rekordlåga sex dödfall. Under 2014 rapporterades 35 fall av aids, vilket är det lägsta antalet någonsin. (Socialstyrelsen – diagram) / (Folkhälsomyndigheten)

36. Färre har huvudvärk. Kanske kan ses som en petitess jämfört med ovan nämnda sjukdomar, men att huvudvärken minskar trots systemkollaps och samhällskris är väl ändå sensationellt! 2004 uppgav 32 procent av svenskarna att de hade besvär av huvudvärk eller svår huvudvärk. 2015 låg siffran på 27 procent. (Folkhälsomyndigheten – skärmdump)

37. Företagen har lättare att finansiera sin verksamhet. Andelen svenska företag som uppger att det är svårare eller avsevärt svårare än normalt att finansiera sin verksamhet har minskat från 36 procent i januari 2009 till 11 procent i januari 2016. Detta stöds också i statistik från EU-kommissionen som visar att Sverige är det land i EU som har lägst andel företag (20 procent) som uppger problem med finansiering och lån. (Konjunkturinstitutet – skärmdump) / (Eurobarometer 428 sid 21 / EU-kommissionen)

38. Exporten ökar. Svenska företag exporterar mer varor till utlandet. Ökningen enligt SCBs statistik låg på sex procent under första halvåret 2015 jämfört med samma period 2014. (SCB)

39. Allt fler invandrare startar företag. Arbetslösheten bland invandrare ökar men företagandet ökar. Under 2009 startades 10044 företag av personer med utländsk härkomst, tre år senare var antalet 14781. Det är en ökning med 47 procent, mot en ökning på 18 procent i den grupp som inte har utländsk härkomst. (Svenska Dagbladet / TT)

40. Färre unga skuldsatta. Antalet barn och ungdomar (upp till 25 år) som har skulder hos Kronofogden har minskat kontinuerligt sedan 2010. Då var antalet 43106 – 2015 låg siffran på 37567, en minskning med nästan 13 procent. (Kronofogden)

41. Färre går i konkurs. Antalet företag som går i konkurs minskar. Under 2015 ”kånkade” 5665 företag – en minskning med sju procent jämfört med 2014. (Creditsafe)

42. Sverige världens tredje minst korrupta land. På den årliga rankingen över världens minst korrupta länder som görs av Transparency International (en global organisation som arbetar mot korruption) hamnar Sverige på tredje plats 2015, efter våra grannar Danmark och Finland. Sverige klättrar något på lisan sedan 2014 då vi kom på fjärde plats. (Transparency International)

43. Fler trivs på jobbet. Andelen som uppger att de får möjlighet att lära sig nya saker i arbetet ökar – 2008 låg siffran på 75,9%, 2013 på 77,7. Samtidigt minskar andelen – förvisso inte så mycket men ändå! – som uppger att de har ett enformigt arbete, utsätts för buller eller tvingas utföra tunga lyft dagligen. Andelen som uppger att de saknar inflytande över sin arbetstid eller arbetsplats minskar också. (SCB – skärmdump)

44. Färre olyckor på arbetsplatsen. Under 2015 minskade arbetsplatsolyckorna (med sjukfrånvaro) i Sverige med nästan 11 procent jämfört med 2014. (Arbetsmiljöverket)

45. Rekordstort intresse för politik. Och därmed svenskarnas samhällsengagemang, får man förmoda. Rekordhöga 64 procent av svenskarna uppgav 2014 att de var mycket eller ganska intresserade av politik. 1986, när SOM-institutet mätte intresset första gången, låg siffran endast på 46 procent. (SOM-institutet)

46. Vi är piggare. Eller åtminstone mindre trötta. Andelen svenskar (16-84 år) som uppger att de lider av trötthet eller svår trötthet har minskat från 64 procent 2004 till 48 procent 2015. Samtidigt lider färre av sömnbesvär (från 35 till 32 procent). (Folkhälsomyndigheten – skärmdump)

47. Störst öppenhet för kvinnlig regeringschef. Ja, för de flesta av oss känns det väl helt naturligt… 96 procent av svenskarna skulle känna sig bekväma med att vår högsta politiska ledare är kvinna, vilket är den högsta siffran i EU. Det räcker att gå till Danmark för att se en stor skillnad, där är siffran bara 80 procent, eller Finland med ynkliga 64 procent. (Eurobarometer 437 sid 43 / EU-kommissionen)

48. Företagen allt mer positiva. Sedan slutet av 2012 har de svenska företagens tillförsikt ökat enligt Konjunkturinstitutets Konjunkturbarometer. Man skriver efter den senaste mätningen i januari om en ”betydligt starkare ekonomisk tillväxt än normalt”. Det är samtidigt intressant att notera att de svenska hushållen har en mer pessimistisk syn på ekonomin. (Konjunkturinstitutet)

49. Idrottandet ökar. Svenskarna idrottar mer – andelen män och kvinnor som idrottat mer än 20 gånger under det senaste året ökade kraftigt från 59,1 procent 2008 till 72,7 procent 2014. Likaså ökar andelen som ägnar sig åt friluftsliv något. (SCB – skärmdump)

50. Allt färre röker. 2008 rökte 14,3 procent av svenskarna, 2014 var siffran 11,6. Minskningen ses även i den lägsta åldersgruppen (16-24 år). (SCB – skärmdump)

51. Färre föräldrar langar. Andelen elever i årskurs 9 som har föräldrar som köpt ut alkohol åt sina barn minskar kraftigt: 2006 hade mer än varannan niondeklassare någon sådan förälder, 2015 var andelen nere på lägre än fjärdedel. (CAN)

52. Ungdomsfylleriet minskar. Och det kraftigt. Andelen 16-24-åringar som uppger att de är berusade minst en gång i månaden har minskat från 48 procent 2004 till 35 procent 2014. Andelen 15-åringar som uppger att de aldrig blivit ”riktigt full” har ökat kraftigt sedan 2001. Då uppgav hälften av pojkarna att de aldrig blivit riktigt fulla, den siffran hade ökat till 75,6 procent 2014. (Folkhälsomyndigheten – skärmdump)

53. Vi har bättre tänder. 74 procent av svenskarna (16-84 år) hade bra tandhälsa 2015 jämfört med 71 procent 2004. (Folkhälsomyndigheten – skärmdump)

54. Sverige världsledande på innovation. Enligt Global Innovation Index, som mäter olika länders innovationskraft, var Sverige världens tredje bästa land på innovation 2015, tätt efter Schweiz och Storbritannien. (OECD)

55. Fler unga engagerar sig politiskt. Svenskar i åldrarna 16-24 år blir allt oftare medlemmar i politiska partier. 2014 var 5,7 procent medlem i ett politiskt parti, jämfört med 3,8 procent 2008. (SCB – skärmdump)

56. Allt fler högutbildade. Allt fler svenskar är högutbildade och andelen högutbildade i yrkesverksam ålder är nu högre än andelen lågutbildade. Antalet svenskar som har en eftergymnasial utbildning eller forskarutbildning är idag över 2,5 miljoner – en ökning med 25 procent sedan 2004. (SCB – skärmdump)

57. Sverige har bäst miljö. Av alla länder som ingår i OECDs omfattande undersökning ”Better Life Index” är Sverige det som kommer högst på rankingen när det gäller miljön. (OECD)

58. Fler är i arbete. Andelen svenskar som har sysselsättning ökade från 65,9 procent i december 2014 till 66,2 procent samma månad 2015. Enligt OECD’s ‘Better Life Index’ är Sverige världens fjärde bästa land när det gäller andelen människor som har arbete. (SCB) / (OECD)

59. Vi har råd med dyrare semester. Svenskarna har råd att lägga mer pengar på sin semester. Den genomsnittliga semesterbudgeten 2015 ökade med 13 procent från 2014 och låg på 17700 kronor/hushåll. (Nordea)

60. Svenskarna har mer fritid. I en jämförelse mellan olika länder och hur stor andel av befolkningen som jobbar mer än 50 timmar/vecka, är Sverige det land som har lägst procentsiffra tillsammans med Nederländerna. Samtidigt ligger vi på plats 10 över länder där invånarna lägger mest tid på fritidssysselsättningar och personlig hälsa. (OECD)

61. Fler jobb i många branscher. Andelen arbetsgivare som tror att antalet anställda kommer att öka under de närmaste tre åren ökar kraftigt inom många branscher vid en jämförelse tio år bakåt i tiden, exempelvis för yrken som fritidspedagog, speciallärare, grundskollärare, personal- och beteendevetare, psykologer, socionomer, sjukgymnaster, sjuksköterskor och arkitekter. (SCB)

62. Svenska parlamentetet mest jämställt. Enligt OECD är Sverige världens mest jämställda land sett till andelen kvinnor i parlamentetet. 2013 var 45 procent av riksdagens ledamöter kvinnor. (OECD)

63. Svensk ekonomi på väg in i högkonjunktur. Konjunkturinstitutet skrev i december 2015 bland annat att ”den ekonomiska politiken är mycket expansiv vilket ger extra skjuts åt konjunkturen” och att ”den expansiva politiken bidrar till att arbetslösheten sjunker till 6,5 procent 2017.” Arbetslösheten kommer emellertid att öka senare, ”eftersom det tar lång tid för de nyanlända att finna ett jobb” men samtidigt tros arbetslösheten ändå bli lägre än den var bara för några år sedan – 2014 låg den på 7,9 procent medan man förutspår 7,4 år 2020. (Konjunkturinstitutet)

64. Färre får näringsförbud. Antalet företag som beläggs med näringsförbud minskar. 2010 beslutades det om över 1000 näringsförbud – 2014 var siffran nere på 877. (Skattestatistisk årsbok, sid 66 – Skatteverket)

65. Rekordmånga aktiebolag. Antalet aktiebolag ökar kontinuerligt i Sverige. För tio år sedan var antalet strax över 300 000, i fjol var siffran precis över 500 000. I fjol noterades också rekord i antal nystartade aktiebolag (45568) i Bolagsverkets från 1984 och framåt. (Bolagsverket – skärmdump / skärmdump)

66. Fler röstar. 2014 röstade 85,8 procent av svenskarna i riksdagsvalet. 1998 var motsvarande siffra 81,4. (SCB – skärmdump)

67. Sverige bland de bästa på förnybar energi. Sverige är efter Norge och Island tredje bästa land på förnybar energi i Europa. Över hälften av den energi vi använder här är förnybar. (Eurostat)

68. Vi är mer generösa än någonsin. Enligt Sveriges Radios Ekot ser 2015 ut att bli ett rekordår när det gäller svenskarnas vilja att ge pengar till välgörenhet. Förra året gav svenska privatpersoner, myndigheter, företag och organisationer 17,8 miljarder till insamlingsorganisationer med 90-konto. (SR)

69. Studiemedlen räcker längre. Andelen 19-24 åringar som upplever att studiestödet täcker deras levnadsomkostnader helt har ökat kontinuerligt mellan år 2009 och 2013, från 26 procent till 39 procent. (”Studerandes ekonomiska och sociala situation 2013”, sid 36 – CSN)

70. Färre skattebrott. Antalet personer som varje år misstänks för bokförings- eller skattebrott har minskat sedan 2011, då siffran låg på 5483. 2014 var antalet 4652. (Skattestatistisk årsbok, sid 62 – Skatteverket)

71. Ungdomsarbetslösheten går ner. 2005 var över 20 procent av svenskar i åldrarna 15-24 år utan arbete. 2015 var den siffran 16,4. (SCB – skärmdump)

72. Bostadsbyggandet ökar. Inte tillräckligt, men jo – det byggs fler bostäder per år. 2014 var antalet färdigställda nya lägenheter dryg 29000 att jämföra med drygt 23000 för tio år sedan. (SCB)

73. Allt färre vräks. Antalet människor som vräks från sina bostäder har minskat under de senaste 20 åren. 1994 verkställdes 7615 avhysningar att jämföra med 2224 under 2015. (Kronofogden)

74. Äldreomsorgen mycket bättre än sitt rykte. En färsk avhandling från Göteborgs Universitet visar att svensk äldreomsorg håller en ”otroligt hög och jämn nivå” och att ”kritiken mot en dålig äldreomsorg, som ofta förs fram i media, är bortom all realism.” (Göteborg Universitet)

75. Sverige satsar på kulturen. Sverige är tillsammans med Island det land i Europa som har störst andel av arbetskraften sysselsatt inom kultursektorn (4,1 procent). (Eurostat)

76. Fler barn i musik- eller kulturskola. Trots många års hotbild mot kommunala musikskolan går nu allt fler barn i musik- eller kulturskola. Bara på fem år har siffran ökat rejält: 2010 gick drygt 188000 barn i musik- eller kulturskola – 2014 låg siffran på drygt 213000. (BO)

77. Skattetrycket minskar. De flesta betraktar ett minskat skattetryck som något positivt och sedan år 2000 har skattetrycket minskat i Sverige – från 50,1 procent till 42,5 under 2014. (Europaportalen)

78. Mobbning minskar? Fler 15-åringar uppger att de inte blir mobbade alls i skolan, åtminstone mobbning på ”klassiskt” vis. När situationen undersöktes 2001-2002 uppgav 89 procent av tjejerna att de inte blivit mobbade alls under de senaste månaderna – 2013-2014 var siffran 90 procent. Bland killarna var motsvarande siffror 86 procent mot 92,6 procent. Här är det dock värt att notera att nätmobbning är ett så nytt fenomen att det inte finns någon tillgänglig statistik som visar på några tendenser. (Folkhälsomyndigheten – skärmdump)

79. Svensken kan påverka. Enligt OECD är Sverige världens näst bästa land (efter Australien) på att låta sina invånare ha möjlighet att påverka lagstiftning och regeringsbeslut. (OECD)

80. Växande förtroende för sjukvården. Svenskarnas förtroende för sjukvården ökade mellan 2013 och 2014. Andelen som uppger att de har mycket stort eller ganska stort förtroende för sjukvården låg på 63 procent 2014. (Vårdbarometern, sid 14 – SKL)

81. Allt fler turistar i Sverige. Sedan 2008 har antalet utländska turister som besökt  Sverige ökat. Antalet gästnätter 2014 låg på drygt 13,7 miljoner att jämföra med 12 miljoner 2008. Även inom landet ökar turistandet – 2014 låg antalet ”svenska” gästnätter på nästan 42,7 miljoner jämfört med 38 miljoner under 2008. (OECD – skärmdump / skärmdump)

82. Sverige satsar på forskning. Sverige är tillsammans med Finland det land i Europa som satsar mest på forskning och utveckling, ställt i relation till BNP. (Eurostat – PDF)

83. Vi ställer bilen om vi kan. Svenskarna är bäst i EU på att ställa bilen och välja miljövänligare alternativ till transport om möjlighet finns. 60 procent uppger att man under senaste månaden i stället valt att promenera, cykla eller åka kollektivt. Det är högst siffra i hela EU. (Eurobarometer 416 sid 27 / EU-kommissionen)

84. Allt färre svenskar dör. Under 2014 avled totalt 88976 personer i Sverige – den lägsta siffran sedan 1977. Enligt OECD tillhör Sverige de länder i OECD:s statistik som har absolut lägst dödlighet. (OECD) / (SCB)

85. Våra utsläpp minskar. Sverige är bra på miljö. Sedan 1990 har vi minskat utsläppen av svaveloxider och kväveoxider kraftigt – vi släppte 2013 ut mindre än en fjärdedel av mängden svaveloxider 1990, och för kvävoxider ser vi en halvering under samma period. Även utsläppen av växthusgaser har minskat omän i något mindre grad. (Eurostat – PDF / PDF / PDF)

86. Vi konsumerar mer till lägre pris. Enligt Konsumtionsrapporten 2015 konsumerar vi mer medan priserna sjunker (omän marginellt). Mellan 2013 och 2014 ökade konsumtionen med 2,3 procent (den största ökningen sedan 2010), medan priserna sjönk med 0,2 procent. (Konsumtionsrapporten 2015, sid 14 – Göteborg Universitet)

87. Rekordfå bostadsbränder. Antalet bränder i svenska bostäder var 2014 det lägsta sedan 2004, och sett i relation till befolkningsmängden den lägsta någonsin i statistiken från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. (MSB)

88. Sverige mest medvetet om hotad natur. Vi kommer överlägset i topp bland EU-länderna när det gäller medvetenhet och synen på hotade djur- och växtarter och ekosystem. 98 procent av svenskarna tycker att det är en allvarlig eller mycket allvarlig fråga. (Eurobarometer 436 sid 11 / EU-kommissionen)

89. Vi köper mer ekomat. Försäljningen av ekologiska livsmedel ökade med nästan 12 procent under 2013 jämfört med föregående år. ICA uppger att försäljningen av EKO-livsmedel ökade med hela 55 procent under 2014 jämfört med 2013. Även inom kommunernas verksamhet ses en kraftig ökning av ekologiska livsmedel, från 14 procent 2012 till 20 procent 2014. (ICA) / (SCB) / (SKL – skärmdump)

90. Olagliga mediciner minskar. Läkemedelsverket får in allt färre anmälningar om olaglig läkemedelshantering – 2014 registrerades 167 anmälningar att jämföra med 258 2012. (Läkemedelsverkets årsredovisning, sid 34)

91. Mer till forskningen. Vetenskapsrådet finansierade bidrag för 6,4 miljarder kronor under 2014 -en ökning med hela tolv procent jämfört med föregående år. (Vetenskapsrådets årsredovisning,sid 33)

92. Sverige bäst på ekologisk djurhållning. Sverige är den nation i EU som har högst andel nötkreatur (en femtedel) som föds upp ekologiskt, det vill säga med omtanke om miljö och djurens välstånd. Sverige ligger också bland toppnationerna när det gäller ekologisk odling av spannmål. Vi kommer på andra plats efter Österrike när det gäller andelen åkermark där det odlas ekologiskt. (Eurostat – PDF)

93. Mest nöjda med stadsmiljön. Stockholmsborna är de huvudstadsbor i EU som är mest nöjda med sin stadsmiljö (byggnader och gator). Nio av tio stockholmare uppger att de är nöjda. Samtidigt kommer Malmö på andra plats bland EU:s storstäder när det gäller betyget på allmänna platser (torg, marknader, promenadstråk). Malmöborna är de storstadsbor i EU som är nöjdast med stadens grönområden. Hela 97% uppger att de är nöjda med stadens parker och andra grönytor. (”Quality of Life in European Cities 2015” sid 50 och 134/EU-kommissionen)

94. Elpriserna går ner. Under perioden 2012-2014 sjönk elpriserna i Sverige i motsats till EU som helhet. Vi har i dag de lägsta elpriserna i Sverige på 15 år enligt Dagens Industri.

95. Våra gäster handlar mer. Turister spenderar allt mer pengar i Sverige – under det senaste decenniet är den typ av konsumtion som ökat mest i Sverige – med 72 procent – ”utländsk konsumtion”. Det handlar främst om varuinköp, boende och restaurangbesök.  (Konsumtionsrapporten 2015, sid 30 – Göteborg Universitet)

96. Svenska bönder skördar mer. Den totala mängden spannmål som skördas varje år av  svenska bönder ökar. 2015 blev den totala spannmålsskörden 6,1 miljoner ton, vilket är den största skörden på 18 år. (SCB)

97. Folkbildningen ökar. Antalet studietimmar i studiecirklar ökar. 2012 ägnade svenskarna 11,6 miljoner timmar i studiecirklar – 2014 låg siffran på 12,7 miljoner. Folkhögskolornas verksamhet växer också. Där mäts verksamheten i deltagandeveckor, som har ökat från drygt 951000 2012 till drygt 981000 under 2014. (Folkbilningsrådets årsredovisning, sid 23)

98. Mer pengar till kulturen. Kommunerna i Sverige satsar mer pengar på kulturen. Statistik från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) visar att kostnaden för bibliotek, musik- och kulturskola samt allmän kulturverksamhet per invånare har ökat med drygt tio procent under de senaste fem åren. (SKL – skärmdump)

99. Svensk musik allt mer populär. STIM (Sveriges Tonsättares Internationella Musikbyrå) betalar ut mer och mer pengar i ersättning till svenska musikskapare. 2014 satte man nytt rekord med 1,4 miljarder kronor. (STIM)

100. Vi är bättre uppkopplade. Andelen av befolkningen som har tillgång till bredband om minst 100 Mbit/sekund ökar kraftigt: 2012 låg siffran på 30,2 procent, 2014 hade den ökat till 39,7 procent. (SKL – skärmdump)

101. Vi går ut och äter oftare. Svenskarna väljer allt oftare att njuta av ett mål mat på restaurang. Andelen som uppger att de gått på restaurang minst en gång i månaden var rekordhög 2014 (37 procent). Trenden märks också på restaurangnäringens inkomster, som ökade med 5,7 procent under december 2015 jämfört med samma månad 2014.  (SOM-institutet) / (SCB)

Om du har kommit hela vägen hit och läst hela listan ställer jag dig frågan: befinner sig Sverige i så allvarlig kris att vi inte kan klara av att ta hand om de flyktingar som kommit hit – eller kanske till och med några fler?

Tack för ordet.

Fotnot: Sedan originaltexten publicerades har ett par uppgifter korrigerats och, efter önskemål från flera läsare, mer precisa länkar till källor lagts till. I flera fall är uppgifterna i listan resultat av  sökningar i myndigheters statistiskdatabaser – i dessa fall är det omöjligt att uppge en exakt länk till resultatet, men för all tydlighets skull har jag lagt till länkar till skärmdumpar som visar på resultaten ur originalkällan. 

 

Spekulation som ger ringar på vattnet

bubble_2När inrikesministern nyligen proklamerade att uppemot 80000 asylsökande som kom till Sverige i fjol kan komma att utvisas började det koka över på våra flyktingboenden. Och nu sitter många svenskar och är livrädda för att få våldsamma flyktingar som nya grannar. Protestgrupperna växer upp som svampar på Facebook.

Men ingen vet egentligen hur många det blir som får lämna landet. I gårdagens Agenda i SVT avfärdades siffran som en ren spekulation av Migrationsverkets generaldirektör, Anders Danielsson. ”Tar man totalen av alla som söker asyl så rör det sig om cirka 50 procent som får stanna. Men jag vet ju inte hur det ser ut i förhållande till de som har kommit nu. Det blir spekulativt. Vi gör en individuell prövning. Asylskälen ligger kvar, det är ingen skillnad. Rätten att få asyl om man har skyddskäl ser likadan ut.”

Men skadan är redan gjord. Sida vid sida bekräftar Röda Korset och Bert Karlsson att rädslan över att inte få stanna kvar i Sverige skapat en spiral av våld och hot på flyktingboendena. Detta i en miljö som redan tidigare präglats av frustration och osäkerhet, men där de asylsökande ändå uppfört sig. ”Det senaste, att vi ska utvisa 80000 flyktingar, har tagit hårdast, det ser vi på antalet brott som har skett på anläggningarna. Då börjar de inse att det kanske inte finns någon framtid i Sverige, och då struntar de i allt,” vittnade Bert Karlsson i Agenda. ”Människor är mer oroliga idag framförallt på grund av de signaler man får i den förändrade migrationspolitiken”, tillade Röda Korsets generalsekreterare Ulrika Årehed Kågström.

Frågan infinner sig: varför gick minister Ygeman ut med den här uppgiften? Var det ett försök att blidka flyktingmotståndarna? Var det verkligen en siffra som var viktig att förmedla trots att den var ren spekulation? Att media hakade på uppgiften och gjorde stora rubriker av den både här och utomlands är inget konstigt. Den svenska helomvändningen i migrationspolitiken har ett visst sensationsvärde.

Man kan också fråga sig om det gjordes någon konsekvensanalys av vad ett sådant spekulativt uttalande ger för ringar på vattnet?

För nu ser vi hur oroligheterna på flyktingboendena skapar rädsla och späder på fördomar mot asylsökande. Vanliga svenskar som antagligen inte är ideologiskt grundade rasister eller ens särskilt fördomsfulla i vanliga fall är oroliga att våldsamma och traumatiserade flyktingar ska klumpas ihop i temporära asylboenden alldeles inpå knuten.

Det är en rädsla som man inte kan avfärda, för den finns där på riktigt. Men den grundas på en haltande analys. Även om våld och hot inte är något som är acceptabelt, så finns det ändå en orsak till den ökade desperationen på flyktingboendena. Bert Karlsson hävdar i Agenda att hans flyktingboenden tidigare var lugnare än kön till korvkiosken i Åmål. Men nu, med signaler om en tuffare migrationspolitik, hot om utvisning och en minister som säger att uppemot 80000 ska ut ur landet, då har våldet ökat och det kraftigt.

Hur lägger vi då ihop två och två? De flyktingar som får stanna här i Sverige och som ska bo i de temporära flyktingboenden som planeras i till exempel Göteborg, är de våldsverkare som kommer att terrorisera sina nya svenska grannar? Det finns ingen logisk tanke som talar för det. Det är ju bland dem som inte får stanna, eller som är frustrerade över att chanserna enligt inrikesministern bara är 50/50, som en liten del reagerar våldsamt. Varför skulle de som får stanna här bete sig så? Det faller på sin egen orimlighet.

Men fördomarna fanns möjligen redan på plats och har nu fått ännu mer vind under vingarna. Ska de här våldsamma flyktingarna komma hit och bo här, precis intill mig, och dela lekplats med mina barn? Kommer man att våga gå ut överhuvudtaget? På den nivån förs diskussionerna på allvar i protestgrupper mot planerade asylboenden. Det är en rädsla som inte kan avfärdas eftersom den i förlängningen närmast omöjliggör en god integration – de här rädda svenskarna lär ju knappast bjuda in någon nyanländ på kaffe och semla, liksom.

Därför är det allvarligt att rädslan bygger på en onyanserad verklighetsbild som i grund och botten har skapats av en minister som spekulerar om hur många flyktingar som kommer att utvisas. Det är anmärkningsvärt och oansvarigt.