Vi måste hitta ett botemedel mot faktaresistens

hobbeFrågan var enkel och absolut relevant: du som är kvinna och bor i Göteborg, är du rädd för din egen säkerhet när du går på stadens gator under kvälls- och nattetid? Den lades ut till allmän diskussion på  Facebook-gruppen ”Vad händer i Göteborg?” med drygt 26000 medlemmar. Föga förvånande slutade diskussionen i en het debatt mellan invandringskritiker och flyktingvänner, ”sanningssägare” och ”politiskt korrekta”. Till slut raderades diskussionen helt av någon administratör. Den gick antagligen överstyr.

Inläggen i den här gruppen pendlar mellan högt och lågt – här diskuteras lokalpolitik, bostadsbyggande och Västlänken sida vid sida med tips på bra nattklubbar, evenemang och personliga efterlysningar. Men inga diskussioner blir så aktiva som de där rasismen vädrar morgonluft.

Det dröjde väl kanske ett par minuter innan de första kommentarerna med försiktigt rasistiskt innehåll dök upp. Efter någon halvtimme var de inte så försiktiga längre. Det vet vi väl alla att otryggheten på våra gator och torg har ökat kraftigt på sistone, och vi behöver ju inte ens säga vilken orsaken är. Öppna ögonen! Ta bort skygglapparna! Ge dig ut i verkligheten!

Flera kvinnor intygade att det är föga trevligt att gå hem själv från nattklubben. Men ungefär lika många hade en annan bild. De som reagerade kraftigast mot otryggheten var uteslutande män, som på spelat chevalereskt manér trädde till försvar för kvinnans självklara rätt att slippa bli antastade av män, men inte vilka män som helst utan män från andra kulturer än den svenska!

Jag hade en önskan om att försöka föra in lite mer fakta i diskussionen. Jag borde förstått att det var tämligen lönlöst, men skam den som ger sig. Även om jag var den första att understryka allvaret och det oacceptabla i varje mans övergrepp mot en kvinna oavsett förövarens ursprung, finns det också färsk statistik att tillgå som visar att otryggheten i Sverige faktiskt minskat över tid. Senaste upplagan av den nationella trygghetsundersökningen visar på en rad faktorer som går stick i stäv med vad sanningssägarna (de som vill att vi andra ska ”öppna ögonen”) uttrycker.

  • Andelen personer som känner sig otrygga när de går ut ensamma sent på kvällen i det egna bostadsområdet har minskat från 21 procent 2006 till 15 procent 2015.
  • Andelen personer som oroar sig i stor utsträckning för brottsligheten i samhället har minskat från 29 procent 2006 till 22 procent 2015.
  • Andelen som har stort förtroende för rättsväsendet som helhet har ökat från 54 procent 2006 till 64 procent 2015.

Varje enskilt fall av oro och osäkerhet måste givetvis ändå tas största allvar, men vi måste också fråga oss vad det är som ligger bakom sanningssägarnas version? Presenterar man fakta som det ovan listade (som bygger på en undersökning där så många som 12000 människor ingår – ett ovanligt stort statistiskt underlag) avfärdas det som propaganda. Konspirationsteorierna är långtgående: BRÅ (Brottsförebyggande rådet, som gjort undersökningen) är statligt kontrollerad och snedvrider därför fakta för att den ska passa de etablerade partiernas politiska mål. En enskild debattör (tillika sanningssägare) avfärdade den dessutom helt eftersom BRÅ har haft en omtvistad generaldirektör som visserligen avgick 2011, men ändå liksom. Öppna ögonen!

När samma person i ett inlägg beskrev invandrare som kommande från kulturer som inte har ”nått vår nivå” gav jag upp och lade ner mina försök att tillföra diskussionen lite  saklighet. Och dagen efter var tråden raderad, kanske för att den gått för långt. Men upplevelsen lever kvar i mig och jag tänker att det här är en situation som förmodligen har blivit ganska vanlig. Den är allvarligare än man kanske tror, rentav är den central.

Begreppet faktaresistens finner sin relevans i diskussioner på sociala medier dagligdags, och sannolikt är den betydligt vanligare där, när diskussionen förs bakom en skärm på bekvämt avstånd från meningsmotståndarna, än IRL. Men så händer något så vedervärdigt som ”utrensningsaktionen” på plattan i Stockholm igår kväll, och jag tänker att vi måste se kopplingen mellan det sanningssägarna sprider på Facebook eller via ”alternativ media” och det som hände där. Och just i detta nu pågår en demonstration i huvudstaden ”mot flyktingar”. Jag är övertygad om att 95 procent av de som deltar är ”vanligt folk” som säger ”sanningen” och som har ”öppnat ögonen”. I botten ligger en ilska över att myndigheter och politiker, enligt deras mening, inte gör något. Min nemesis i Facebookdiskussionen om kvinnors trygghet frågade mig ”varför tror du att det går åt helvete?” och hur mycket jag än öppnade mina ögon blev mitt svar: ”men… det går ju inte åt helvete”! En länk till Konjunkturinstitutets positiva framtidsprognos imponerade förstås föga. Att saluföra de ledande ekonomer som menar att flyktingar och invandrare på längre sikt gagnar svensk ekonomi, det var liksom inte ens någon idé.

Verklighetsbeskrivningen, sanningen, som Andrew Valden så lysande skrev om nyss i Aftonbladet, befinner sig i allvarlig gungning. Egentligen har det varit så under längre tid: redan inför våra riksdagsval har vi sett hur högern och vänster beskriver vårt samhälle på diametralt olika sätt, trots att det finns objektiva fakta att tillgå. Men nu, när denna medvetna problemformuleringsdyslexi används av antidemokratiska, rasistiska och djupt omänskliga element i vårt samhälle – och det funkar! – då måste vi ta oss en allvarlig funderare på hur vi uppnår balans och, helt enkelt, försvarar vår demokrati.

Likt forskarnas jakt på ett botemedel mot cancer måste vi envist försöka hitta en medicin som botar faktaresistens. Hur gör vi?

Annonser

En kommentar

  1. Kite

    Visserligen en lite äldre artikel, men jag försår exakt vad du menar!
    Har precis avslutat en diskussion på Facebook som gick i flera timmar. Mannen som startade diskussionen tyckte att det inte fanns någon högerextremism i Tyskland och att våldtäkter och kriminalitet hade ökat med 1000% i Sverige. Vad jag än sa, så kom han upp med nya motargument, såklart utan några bevis.
    När jag sa till honom att han uppför sig som ett dagisbarn i slutet av diskussionen och att jag hade förväntat mig en diskussion med grundläggande och kollad fakta, så fick jag precis det svaret: ”Ja men gå ut på staden och öppna ögonen”
    *suck*

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s